05.50

Idag är det 12 dagar sen min älskade man kom hit! Tiden går fort! Vi har boat in oss i lägenheten och M trivs bättre än jag trodde han skulle göra. Så det är ju positivt :)

Sover så dåligt om nätterna. Vaknar flera ggr varje natt, idag gick jag upp 04.30.
Igår var vi hos BM, hon klämde o kände på magen och var ganska säker på att lillskrutt låg med huvet neråt som hon ska, men ville ändå vara på den säkra sidan så hon skickade in oss till en annan BM som gjorde ultrljud. Där visade det sig att bebis låg med huvet upp, så det var ju tur att hon kollade! Iofs skulle jag ändå in på UL imorgon, så då hade de sett det iallafall, men ändå skönt att vara på den säkra sidan. Idag kl 8 ska vi vara på Akademiska igen för vändningsförsök.. Jag är jätte nervös och orolig... Trodde inte att bebis låg med huvet upp, eftersom hon i vecka 29 hade lagt sig så fint med huvet neråt.. Busunge o snurra runt sådant därinne!
Tycker förövrigt att det är jätte konstigt att allt var så bra med graviditeten och bebis när jag bodde i Turkiet, och jag var aldrig orolig där, men så fort när jag kommer hem till Sverige, så blir det direkt massa "problem" och jobbiga orosmoment! Borde ju för 17 vara tvärtom!! Nu vill jag bara att tiden ska springa iväg tills bebis är ute och jag vet att hon mår bra! Varje gång jag varit hos BM eller UL sen jag kom hem har de sett nånting som varit "oroväckande" eller "konstigt". Visst är det superbra att de har så stor koll som de har, men i Turkiet var det ju aldrig några problem, och då hade vi ändå läkarbeök minst var 4 vecka. Säger läkaren att nåt är tokigt med bebis idag tänker jag stanna kvar på sjukhuset tills bebis är ute, sådetså!

Igår fick Malin o Thomas sin lilla tjej! Fick ett sms av Malin när jag satt o väntade på UL hos barnmorskan, ojj så snopen jag vart! Visste att de skulle in till sjukhuset idag för bedömning och kanske vändningsförsök eftersom deras lilla plutta också låg med huvet upp, så tänkte mkt på henne under dagen och undrade hur det gått. När hon sen skrev att bebis redan var ute (hon skulle egentligen födas 2 dagar efter Medine, den 4 dec) så blev jag jätte snopen! Hon hade bråttom den lilla tösen :)) Är så glad för deras skull och för att allt har gått så bra. Längtar tills att få träffa dom när de kommer hem! Och ännu mer tills våran lilla sessa också är ute så vi kan träffas tillsammans såklart :))


Nu ska jag peppa mig själv lite för sjukhusbesöket.. Jag vill inte ;((

Hoppas ni får en fin dag!