Vecka 26

I fredags var dagen som jag hade längtat efter, UL i Uppsala. Hade inga som helst tankar på att det skulle kunna vara nåt tok med lillskruttan eftersom allt sett så bra ut på de tidigare ultraljuden i Turkiet.. Men, barnmorskan tyckte bebis hade för litet huvud, så hon tyckte det var bäst att skicka mig till en läkare som skulle göra nytt UL o fastställa vilken vecka jag var i. Fick en ny tid på tisdagen.. 4 dagar senare... De 4 dagarna var de längsta i hela mitt liv och jag har varit så orolig så jag knappt vetat vad jag hetat.. I fredags, lördags o söndags har jag knappt gjort annat än gråtit. har verkligen trott och ställt mig in på det värsta ifall det skulle varit nåt tokigt med lilla älsklingen.

Tillslut blev det iallafall tisdag och äntligen dags att träffa läkaren. Hon mätte o mätte, och tyckte inte att det såg nåt konstigt ut! Eftersom lillskrutt ligger så pass högt upp med huvudet trodde hon att det var därför som barnmorskan inte kunde mäta hennes huvud ordentligt. Så efter 4 dagars oro kunde jag andas ut! Allt var bra med vår lilla vilding i magen! Blev dock framflyttad några dagar, det tidigare BF var 29 november, men nu är hon beräknad att komma den 2 december. Huvudsaken är att hon mår bra! <3

Pappa M har varit jätte orolig han med stackarn, och självklart tyckt det varit pest o pina att vara så långt ifrån oss. Idag fick han sitt pass och i veckan ska jag skicka alla papper han behöver till Ankara och svenska ambassaden. Vill så gärna ha honom här hos mig nuu! Och speciellt för hans skull så att han kan följa graviditeten tillsammans med mig och se hur magen växer för varje dag, och känna alla underbara sparkar o kullerbyttor som våran lilla prinsessa gör! Men, förhoppningsvis om inte alltför länge är han här hos mig.

Ska gå på godisjakt, är sjukt godissugen!

God kväll!

                                             Vår söta, älskade, efterlängtade lilla sessa! Bitanem benim!